Sjukstuga.
Japp, det är va det är här hemma.. Eller i alla fall för min del.
Har legat med skyhög feber i flera dagar och inte ens kunnat ta mig upp ur sängen/soffan utan hjälp för att inte klappa ihop o svimma.
Det är i sånna här lägen det är skönt att fortfarande bo hemma o ha en mamma som kärat ner sig i ens vovve.
Jag har blivit servad med alvedon o saft (det enda jag fått i mig) dom senaste dagarna samtidigt som mitt hjärta legat så snällt vid mina fötter timme ut o timme in. Mamma har vart snäll o gått ut med Xoxie, inga promenader, men för att göra av sig o busa lite i snön (inga promender för att Xoxie sliter omkull mamma, som inte orkar hålla emot.. och som inte säger till henne när hon nästan halft har ihjäl henne i andra änden av kopplet).
Inatt sov jag runt 14 timmar, och nog sjutton behövdes det. För imorse.. Äsch.. Vid lunsch när jag vaknade hade jag ingen feber. YES, tänkte jag.. Äntligen kan jag pallra mig in i badrummet för en välbehövlig dusch (va så illa att man nästan kunde bre sina mackor i håret på mig efter alla febertoppar, svettningar, halva förfrysningar o ah, ni fattar).
När jag klev ur duschen snurrade hela badrummet hejvilt och lilla Sophie hann precis sätta sig på badkarskanten, och tur va väl det för annars hade jag väl gett badrumsgolvet en rejäl kyss.
Och vafan fick jag för att jag tänkte va duktig o duscha? Jo, feber igen.
Så det ser ut att bli en nyår hemma, i år igen. Tanken va att fira in det nya (och förhoppningsvis bättre året) tillsammans med Marie & Camilla.. Men jag åker inte iväg om jag inte ens kan duscha utan att nästan tuppa av, och efter det få feber igen.
Xoxie är som vanligt en ängel när det kommer till sånt hät. Har inte krävt ett dugg och verkar faktiskt trivas otroligt bra med tillvaron.. Liggandes i soffan med sitt älskade lejon, gnaga goda tuggben och bara mysa hela dagarna.
Så snart jag känner mig hyffsat bättre ska vi iaf gå ut o kasta lite snöbollar o köra lite klicker-tricks.. Det kräver ju inte så våldsamt med energi i alla fall.
Nej, nu ska jag se om jag lyckas peta i mig lite mat. Och samtidigt "tappa" lite till söta Schäferpärlan här bredvid mig.
Ungefär såhär söt, mysig o underbar har hon varit min lilla älskling!
Har legat med skyhög feber i flera dagar och inte ens kunnat ta mig upp ur sängen/soffan utan hjälp för att inte klappa ihop o svimma.
Det är i sånna här lägen det är skönt att fortfarande bo hemma o ha en mamma som kärat ner sig i ens vovve.
Jag har blivit servad med alvedon o saft (det enda jag fått i mig) dom senaste dagarna samtidigt som mitt hjärta legat så snällt vid mina fötter timme ut o timme in. Mamma har vart snäll o gått ut med Xoxie, inga promenader, men för att göra av sig o busa lite i snön (inga promender för att Xoxie sliter omkull mamma, som inte orkar hålla emot.. och som inte säger till henne när hon nästan halft har ihjäl henne i andra änden av kopplet).
Inatt sov jag runt 14 timmar, och nog sjutton behövdes det. För imorse.. Äsch.. Vid lunsch när jag vaknade hade jag ingen feber. YES, tänkte jag.. Äntligen kan jag pallra mig in i badrummet för en välbehövlig dusch (va så illa att man nästan kunde bre sina mackor i håret på mig efter alla febertoppar, svettningar, halva förfrysningar o ah, ni fattar).
När jag klev ur duschen snurrade hela badrummet hejvilt och lilla Sophie hann precis sätta sig på badkarskanten, och tur va väl det för annars hade jag väl gett badrumsgolvet en rejäl kyss.
Och vafan fick jag för att jag tänkte va duktig o duscha? Jo, feber igen.
Så det ser ut att bli en nyår hemma, i år igen. Tanken va att fira in det nya (och förhoppningsvis bättre året) tillsammans med Marie & Camilla.. Men jag åker inte iväg om jag inte ens kan duscha utan att nästan tuppa av, och efter det få feber igen.
Xoxie är som vanligt en ängel när det kommer till sånt hät. Har inte krävt ett dugg och verkar faktiskt trivas otroligt bra med tillvaron.. Liggandes i soffan med sitt älskade lejon, gnaga goda tuggben och bara mysa hela dagarna.
Så snart jag känner mig hyffsat bättre ska vi iaf gå ut o kasta lite snöbollar o köra lite klicker-tricks.. Det kräver ju inte så våldsamt med energi i alla fall.
Nej, nu ska jag se om jag lyckas peta i mig lite mat. Och samtidigt "tappa" lite till söta Schäferpärlan här bredvid mig.
Ungefär såhär söt, mysig o underbar har hon varit min lilla älskling!
Kommentarer
Postat av: Emelie Schön
ååh önskar att Zeb kunde va så lugn =/<3
Trackback
