Livet med Schäfer

Idag ska stygnen plockas på fröken. Så i helgen kan vi börja promenera lite smått igen, något som verkligen behövs då hennes muskler tagit rätt mycke stryk av denna otroligt långa viloperiod hon varit i.
Ja, när jag nu ska hinna promenera med henne blir nästa problem, då jag ska stå i Schäfermontern på hundmässan precis hela helgen, från morgon till kväll. Men det löser sig.
Tanken var ju att även Xoxie skulle va där som klapp-hund, då vi faktiskt inte hittade nån annan hund som lämpade sig bättre till det, än just Xoxie. Men hon får stanna hemma nu, så hon inte drar på sig nått skit där borta. Och nya klapp-hundar har dom hittat, så det va ju tur :)
Ska ni till mässan? Kom gärna förbi o hälsa vettja!

Hela blogg.se krånglade igår, tydligen inte bara för mig. Så jag kunde inte logga in här och dela med mig av det jag tänkte, nämligen bilder jag hittat på Xoxies släktingar och en till träningsvideo från gårdagens träning.

Vi börjar med bilderna tycker jag :)


Xoxies pappa - Flash v D Zomerdijkslanden


Xoxies mormor - Atilas Dalta


Xoxies farmor - Jacky v D Zomerdijkslanden


Xoxies morfar - Maestro Vom Osterberger-Land


Xoxies morfars mamma - Mirka Vom Osterberger-Land


Xoxies morfars pappa - Nero Vom Nöbachtal


Ja, det va dom släktingarna jag hittade bild på. Lite kul att se, för hon är så sjukt lik vissa av dom, medans hon är helt olik andra. Hon är tex i mina ögon, nästan en kopia av hennes mormor Dalta, i kroppen. Och rätt lik hennes farmor i färgerna, förutom det mörka ansiktet. Riktigt intressant sånt där!

Ja, kan väl slänga in en liten uppdatering iaf!
Xoxie är hemma igen, och gud så skönt det är att ha henne hemma!
Hon har ett ca 15cm långt snitt på magen, det läker otroligt fint och Xoxie är nästan lite för pigg, haha :)

Så det märks verkligen att hon mått skit och ruttna potatisar mellan första och andra gången magen snurrade sig.
Endast tre dagar efter en sån omfattande operation, och hon är piggare än va hon varit på länge!
Stygnen tar vi nog i slutet på nästa vecka, och i början på näst-nästa vecka kan vi börja gå lite promenader o så igen.
Undrar vem som har svårast att hålla sig i skinnet, Sophie eller Xoxie?

Så håll till godo, det blir lugnt här ett tag.. Men snart är vi på fötter och tassar igen!

Kommer nog inte bli nån uppdatering här på ett tag. Xoxie åkte på en magomvridning igen, då det ju bara va en tidsfråga innan det hände igen.. Och idag hände det.
Så hon fick åka in på akutoperation, hon är hos Yvonne nu och ska va där ett tag, eftersom hon inte får gå i trappor osv.

Så, ja.. Här lär det väl bli stilla ett tag. Men jag skriver igen så fort hon kommit hem :)

Ha det bra så länge, så hörs vi sen!

Finaste, älskade Schäfer.. Aldrig har jag träffat någon som du.
Snart kan vi ut o busa sådär igen, matte saknar dig! ♥

Ja, nu ska jag berätta från början vad som hände igår.. Och varför vi tillbringade hela lördagskvällen på Albanos akutmottagning..

Jag va ute och gick med Xoxie vid fem igår.. Gick en runda på kanske en halvtimme, när jag är ett par minuter hemifrån går vi upp för en liten trappa på ett par trappsteg bara och jag ser på henne o tänker; FAN va hon ser konstig ut.. Jag ställer upp henne och ser hur hela hon bara totalskakar, kan inte stå still och hur hela bröstkorgen och magen är dubbelt så bred/stor.. Så jag pinnar på hem, sliter upp dörren o ropar på mamma o ba; KOLLA HUR HON SER UT?!?!?!. Mamma ser samma sak som jag, Xoxie skakar fortfarande hysteriskt, piper o gnäller, sätter sig och lägger av världens rap.
Jag ringer i panik till Yvonne och berättar allt, och under tiden vi pratar går Xoxie och sträcker ut sig flera gånger. Hon börjar även vicka konstigt på rumpan när hon går. Så vi lägger fort på och jag ringer Albano.
Berättar läget, och dom säger; KOM IN DIREKT!
Sagt och gjort, jag ringer snabbt runt och försöker fixa skjuts, lördagkväll.. Alla har druckit. Så det va bara kasta sig in i en taxi. På väg ner till taxin piper och skakar hon fortfarande, och hon ser bokstavligen talat ut som om hon ska explodera. Taxin kommer och vi trycker plattan i mattan, kommer in och anmäler oss och dom ser hur dålig hon är. Flåsar snabbt men riktigt tungt, skakar och piper. Men svullnaden har lagt sig under taxiresan.. Men medans vi väntar på att veterinären (J, kommer jag att kalla henne här) gjorde sig och rummet i ordning, börjar hon svullna upp igen.. Jag går o säger till, att; Titta.. Nu svullnar hon igen! Så vi fick komma in direkt, dom försöker sätta en kanyl, men hon skakar så, att det är nästan omöjligt.. På fjärde försöket lyckades dom.
Nu ska röntgen bara sättas på och starta igång. Jag lyckas lugna Xoxie lite, så hon lägger sig på golvet bredvid mig. Medans hon ligger där.. Kissar hon på sig, men märker det inte förens hon själv blir blöt! Så jag ropar in J igen och röntgen va tack o lov precis klar. Upp på bordet, och Xoxie är superstressad, har ont och är riktigt jävla dålig. Och då kläcker ena sköterskan ur sig; Ja.. Det märks ju att du inte lägger ner henne så ofta.
Och jag va redo o ge henne en käftsmäll. Dom tog tre bilder, och la dom för framkallning. När vi hänger av oss dom där rockarna kläcker sköterskan ur sig; Ja.. Nu vet ju matte vad hon behöver träna på när ni kommer hem..
Och jag tänker bara; säg inget Sophie säg inget Sophie säg inget Sophie!

Vi visas in på rummet igen och väntar på plåtarna. J kommer in och berättar vad hon ser; Magen och tarmarna är liksom uppskjutna mot bröstkorgen och hon har rejält med gaser.
Hon berättar vad hon tror; Början på en magomvridning som hoppat tillbaks själv/inte vridit sig hela vägen och löst sig själv. Eller en infektion i buk/tarmar. Eller en förgiftning av någon form.
Jaha? Tänkte och sa jag.. Vad gör vi åt det här? Vad händer nu?

Fick två alternativ, antingen lägga in henne för observation eller ta hem för egen observation.
Frågade J vad hon hade gjort om det va hennes hund. Hon hade tagit hem henne. Sagt och gjort, jag sa att hon följer med hem om det går bra.
Dom sätter en rejäl vätskepuckel och ger henne massa kontrastvätska, då vi skulle tillbaks imorn (idag).

Går ut och betalar och ringer en taxi hem. Xoxie är riktigt dålig och orkar knappt gå dom hundra meterna och två trapporna upp till oss och man ser på henne hur dålig hon varit.

Ringer till Yvonne och berättar allt och att vi ska tillbaka imorn för röntgen med kontrastvätska och ny bedömning av henne.

Natten gav inte mycke sömn, jag och mamma var vakna större delen av natten för att hålla koll på Xoxie som va helt utslagen och riktigt svårväckt.
Klockan tickade imorse och jag hade ringt snälla Annika (som har pojkvännen Baron) som skjutsade oss in. När vi kommer in så är det samma personal som jobbar och dom tycker, precis som jag att Xoxie ser betydligt mycket bättre ut idag. Hon har fått tillbaka sin midja och är aningens piggare.
Vi får komma in ganska snabbt och vi går in till röntgen direkt och tar två plåtar. Det gick betydligt bättre idag, (självklart) då hon i övrigt va mycket bättre!

J kommer in för att kolla hur natten varit och för att kolla på Xoxie och även säga att hon går av sitt pass nu och lämnar över till en annan veterinär (kommer kalla henne U).

Vi visas in på ett rum igen, och väntar en stund innan U kommer.
Jag berättar snabbt om gårdagen osv. Och hon berättar vad hon tror och har sett på plåtarna.
U säger: Ja, magen igår låg ju helt på sned.
Jag utbrister i ett högt; VA?!?!?!
U frågar om hon inte berättade det igår? Nej (!!!) säger jag, och berättar vad hon sa (Att magen och tarmarna låg högt upp vid bröstkorgen och att hon hade mycke gaser och var lite svullen i buken).
U berättar då att magen idag fortfarande är lite sned men betydligt bättre och nästan rak nu.

Vi småpratar lite om det, innan jag frågar vad jag nu ska berätta/säga till Yvonne och resten (Och för att själv veta framför allt!) Eftersom någon diagnos på det hela fick vi inte igår.

Hon säger då att hennes diagnos är; Xoxie fick början på en / höll på att få en magomvridning men att den löste upp sig själv innan den vred sig helt (Förmodligen när vi gick ner för trapporna på väg till taxin). Och att svullnaden därför la sig under taxiresan, för att sen svullna igen väl på Albano pga alla gaser som blir när magen tumlar runt sådär.
Att hon kissade på sig va helt enkelt för hon va så illa däran, och att hon inte kände det.. Va också därför.

Med andra ord, Xoxie va riktigt jävla dålig igår och vi hade änglavakt.. Det hade kunnat sluta så fruktansvärt mycket värre!

Vill också tacka Annika som körde in oss, mamma som la ut en stor summa pengar och eldsjälen Yvonne som alltid låter mig ringa så fort det är något! ♥

Och såhär ser hon ut nu, mitt finaste hjärta..

Och för er som undrar vad i hela friden hon har i munnen, så här det Lejonet på bilden ovan. Ett gosedjur hon haft hela livet som hon snuttar på så fort hon blir trött, är gosig, dålig osv. En stor trygghet för pluttsi ♥

Har tillbringat hela kvällen på Albanoakuten. Kom hem strax efter 22. Xoxie ligger nu utslagen i soffan med en kanyl fasttejpad i armen, hon har fått kontrastvätska och en vätske-puckel. Vi måste tillbaks dit imorn för ytterligare röntkenbilder och koll av henne. Antingen skulle hon stannat över natten, och jag hämtat henne imorn bitti, eller så fick jag ta hem henne och ha henne under observation och komma in imorn igen.. Skriver mer då om vad som hänt/hände.. Kan inte säga annat än att kvällen, va en av dom läskigaste jag vart med om hittills i hundväg.. Uschusch. Så jädrans gla' att hon mår hyffsat nu iaf, ♥

Ja, som ni märker så är jag inge större fan av månaden November.
I min mening är den bara grågrågrå. Det är liksom bara som ett mellanslag. Mellan fina oktober med alla vackra färger, och mysiga december med allt som hör därtill.

Hur som helst, så tänkte jag bara säga att från och med nu, så kommer jag lägga upp alla bilder som tas på Xoxie, här; www.sophie-n.pixbox.se :)
Självklart kommer jag lägga upp lite bilder här också, men jag kommer att säga till er så fort det kommer nya bilder på sidan ovan :)