Livet med Schäfer

Haha, det är lika roligt varje gång jag frågar vilka ni är om läser, eller som nu.. När jag tänkte att det va dags för en liten "frågestund".
Ett par eeenstaka stackare svara - o det är jag tacksam o glad för.. Men ni andra då? Ni resterande typ 50 pers?

Jaja, ska va snäll i alla fall o svara på frågorna som kom in :)


Har du pojkvän?
Nej, det har jag inte. Vart singel ett tag, och tänker stanna som det tills det dyker upp nån vettig grabb som orkar med mig o min galning :)

Hur mår du?
Jaadu, jag mår väl helt okej. Det går upp och det går ner, precis som för dom flesta. Har haft det tung och det har varit en riktigt jobbig tid efter Meya. Men det går sakta men säkert framåt och jag är glad att jag har Xoxie vid min sida genom denna resa.

Längtar du tillbaka till Norge?
Ja, det gör jag. Eller ja.. Jag saknar närheten till naturen, lätt heten med att ha hund där. Folks syn på livet och värderingar kring just hunderiet.
Saknar väl framför allt att vakna till Huskyn'as ylande, att bara öppna grinden och gå över vägen och vara uppe på fjället.

Kommer du att flytta dit någongång igen?
Det är svårt att säga. Jag tror inte att jag kommer flytta tillbaka just dit där jag bodde. Men jag fullkomligt älskar Norge så ja, nån gång tror jag att jag kommer att bo i Norge igen.

Vad är det för hund du har? Hur gammal är den?
Atilas Xtra "Xoxie" - heter hunden jag spenderar majoritetan av min tid med. En alltid lika glad Schäfer tik på snart 2 år!

Hur uttalar men Xoxie egentligen?
Xoxie uttalas som en socka. Alltså - Socksi!

Tränar ni och tävlar mycket?
Vi tränar så mycket som Xoxie orkar. Det varierar från dag till dag. Vissa dagar tränar vi inte alls, utan går bara promenader och busar osv.
Medans andra dagar, som idag till exempel har vi tränat nästan 2 timmar.
Xoxie är inte en hund som kräver så mcyket - utan man får själv tagga igång henne. Hon står aldrig och pockar på uppmärksamhet utan livet som det kommer. Men hon vill alltid vara med på allt, och är alltid redo.
Tävlat har vi inte gjort än, då jag inte haft henne så länge. Hon kom till mig i September 2010 - då hon inte kunde ett dugg, sitt och loss va det hon kunde när hon kom till mig. Så på såhär kort tid tycker jag ändå att vi kommit en bit. Jag hoppas och vill att vi ska debutera i både lydnaden och freestyle'n till våren/sommaren. MEn vi har en lång väg kvar.